AEDP – ”Accelerated Experiential Dynamic Psychoterapy” är en upplevelsebaserad, känslofokuserad och relationell psykoterapimetod som utvecklats av Diana Fosha (2002) utifrån modern psykodynamisk inriktning, anknytningsteorier, neurobiologi och affektteorier.
AEDP utgår från att det inom oss alla finns medfödda självläkande krafter som aktiveras i det mänskliga, äkta och öppna terapimötet. AEDP handlar mer om ett förhållningssätt än en teknik och inspirerar terapeuter från många olika psykoterapiskolor.
Känslor är människans medfödda verktyg till kommunikation till oss själva och andra. Det är via våra känslor vi får information om vad vi behöver, tycker om eller inte tycker om. Utifrån våra känslor och tankar gör vi våra val.

Lite om anknytning.
Under optimala uppväxtförhållanden har barnet kärleksfulla och förstående vårdnadshavare som är tillräckligt trygga och mogna känslomässigt så att de kan hjälpa barnet utforska sina känslor och behov. Barn behöver också känna att de blir skyddade både fysiskt och känslomässigt när de känner sig rädda och sårbara.
De allra flesta av oss har någon gång eller ibland alltför ofta upplevt när det inte är så utan de som skulle skydda oss var själv rädda, avstängda, opålitliga eller icke närvarande. Ibland till och med själv hotfulla för barnet. Att känna sig ensam i sådana svåra situationer kan för barnet innebära alltför svåra känslor att hantera och då löser det mänskliga känslosystemet det genom att ”stänga av” som en viktig överlevnadsstrategi. Det kan också uppfattas som farligt för barnet att uppröra sina vårdnadshavare ännu mer med sina känslor och då riskera att bli övergiven. Barn är fantastiska på överlevnad och på gott och ont anpassar sig barnet till dem som ska ge trygghet, tak över huvudet och mat för dagen. Basala men livsviktiga överlevnadsbehov.

Människor som har vuxit upp med tillräckligt god anknytning har också fått öva på och lära sig att det är mänskligt att göra misstag. Konflikter går att reparera och att tillsammans med sig själv och ”goda” andra går det att ta sig genom svåra perioder i livet. Hoppfullt är att modern psykoterapiforskning tillsammans med neurobiologisk forskning visar att den vuxna människan kan läka och reparera dessa ”känslomässiga sår”. Det händer i nya goda relationer och där kan psykoterapi med inriktning på känslor vara till god hjälp.